Kollegialt lärande – en nyckel till framgång i för- och grundskola
I dagens samhälle har vi ofta ett individualistiskt perspektiv, vilket gör det svårt då människan är en social varelse som mest agerar utifrån den grupp man tillhör. Vill vi ha förändring räcker det inte att påverka individer med fakta och information, vi måste lära tillsammans, agera tillsammans och skapa nya beteenden tillsammans. När vi möts på arbetet i olika former av professionsutveckling kallar vi det för kollegialt lärande. Då samarbetar vi på ett strukturerat sätt för att tillägna oss kunskap för att utveckla till exempel undervisningen.
Erfarenhetsutbyten
Under våren har rektorerna inom för- och grundskola besökt varandras enheter för att samtala om hur man arbetar med barn- och elevers frånvaro. Genom besöken har de fått möjlighet att få syn på sig själva, fördjupa sig inom området närvaro och utmana varandra i sina arbeten.
Att vara närvarande i skolan är en av de viktigaste förutsättningarna för att barn och elever ska kunna utvecklas och lära sig, men också en viktig social funktion för att vara en del av ett sammanhang och känna tillhörighet. Rektorerna har varit i grupper om tre, en av rektorerna har fått besök av sina kollegor och utifrån ett stödmaterial har rektor beskrivit enhetens arbete, både det hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande. Tillsammans har man sedan utmanat, stött och blött vad som är framgångsrika strategier och rutiner i arbetet.
En av de rektorer som deltog uttryckte det såhär:
- Genom att ta dela av andras verksamheter breddar vi synen på olika möjligheter på gemensamma svårigheter. När vi samarbetar i 1-16 får jag andra perspektiv på min verksamhet genom nyfikna frågor som får mig att se på verksamheten med nya ögon.
Varför är det viktigt att arbeta tillsammans?
På flera för- och grundskolor arbetar man med kollegialt lärande även för lärare och annan personal. Det innebär inte enbart att man har gemensamma konferenser eller möten utan att arbetet struktureras i olika grupperingar på ett sådant sätt att man lär och utvecklas tillsammans. På en skola beskriver rektor det kollegiala lärandet på detta sätt:
- Det kollegiala lärandet på vår enhet innebär att vi tillsammans och aktivt arbetar för att tillägna oss nya kunskaper, beteenden, färdigheten, värden eller attityder genom att förvärva akademiska kunskaper (forskning) och våga pröva och utveckla nya färdigheter som leder till reella skillnader för våra elever i lärandet.
Vid arbete på egen hand finns det en risk att man missar viktiga aspekter av en fråga på grund av invanda och kanske omedvetna mönster. Kollegialt samarbete ger vidgade perspektiv och kan på så sätt bidra till professionellt lärande, vilket i sin tur bidrar till barns och elevers lärande och till skolutveckling. Kollegialt lärande är en metod man ser återkommer på skolor med hög måluppfyllelse. Dessa skolor utmärker sig i hur man möter barn, elever och varandra genom ett gemensamt förhållningssätt och att uppdraget och undervisningen ständigt är i centrum.
Trygg lärmiljö
Om ett lärande ska ske krävs en trygg lärmiljö, det vill säga att man känner sig trygg i gruppen, ges utrymme och upplever sig lyssnad på. I det fallet spelar det ingen roll om man är barn eller vuxen. Efter rektorsbesöken uttryckte en rektor att deltagarna i gruppen ännu är nya för varandra så det blir mest att dela erfarenheter med varandra. Genom att behålla grupper över tid och använda sig av en samtalsmodell kan man på sikt nå längre och ställa fördjupande och utmanande frågor till varandra.
En trygg lärmiljö ger utrymme för misstag, skapar talutrymme för alla och håller fokus på frågan, det vill säga utveckla barns och elevers lärande.
Rektorernas tankar om de genomförda besöken
Rektorerna i för- och grundskola har uttryckt att de vill fortsätta med dessa besök framöver, men med nya aktuella områden som vi har identifierat i det systematiska kvalitetsarbetet. Artikeln avlsutas med några ytterligare rektorsröster utifrån besöken.
- Att få se sin verksamhet ur någon annans ögon är både roligt och lite utmanande. Att få träffas och samtala är för mig det som ger mest i den personliga yrkesutvecklingen som rektor. Att skapa tillfällen där vi som rektorer får (och kanske tvingas in i) mötestillfällen att dela och lära av varandra skapar relationer. Vägarna till varandra kortas och samtalet behöver kanske inte vänta så länge. I förlängningen så gör det att svårare frågor vågar lyftas.
- För mig var det ett värdefullt tillfälle eftersom vi rektorer som är ensamma på våra enheter har stort behov av bollplank ibland. Det är alltid lättare att höra av sig till en kollega och bolla svåra/komplicerade frågor om man träffats och redan har berört en del liknande frågor. Väldigt bra att detta arrangerades i rektorsgrupperna!
Frågor att samtala vidare kring
- I vilka sammanhang får du möjlighet att delta i ett kollegialt lärande?
- Hur kan ni arbeta på enheten för att skapa en kultur där man delar med sig mer av utmaningar och vågar lyfta det man har svårt med i sin profession?